MFF - Vår spelidé

När man diskuterar spelsystem så kan man på pappret ställa upp en massa olika kombinationer. Just nu diskuteras bl a om MFF ska spela 4-4-2 eller kanske 4-2-3-1. Som jag ser fotboll så är inte det viktigaste hur man sätter samman sifferkombinationerna, utan vilken spelidé man har.

Efter att ha läst och lyssnat på Rolle och andra med insyn i MFF, samt tittat på den senaste träningsmatchen så ser jag (?) vad som är RolleGrens idé om hur MFF ska spela. Det är ingenting nytt eller revulotionerande, men det är deras sätt att tänka, deras spelidé.

När motståndarna har bollen ska vi spela med hög press och understöd. Det innebär att närmsta mittfältare ska attackera motståndaren och de närmaste himmelsblå ska täcka upp bakom och skära av ytor till bollinnehavarens passningsalternativ. Så spelade man exempelvis framgångsrikt i första halvlek i träningsmatchen mot Lyngby senast. Däremot fungerade det inte i den andra halvleken, kanske beroende på att denna spelidé är mycket kraftödande eller kanske på att man tappade koncentrationen och slutade hjälpa varandra.
Ska MFF klara av att spela med denna konditionskrävande spelidé i allsvenskan, så får man antingen se till så att motståndarna inte får låna bollen särskilt mycket (så man slipper jaga) eller så får man satsa på 5 man på mittfältet. Det senare är förstås mest realistiskt, vilket jag tror är en av anledningarna till att Rolle vill ha förstärkning på mittfältet med en ny och minst lika bra spelare som man trodde att Kruys var, när man köpte honom.

När vi själva har bollen har Rolle pratat mycket om posseionsspel, vilket jag dels tolkar som att vi ska spela ett snabbt kortpassningsspel med mycket rörlighet och dels att spelarna ska kunna växla positioner mellan sig. Då öppnar sig många spelalternativ och man kan även omväxlande spela långa bollar till vår targetplayer på topp. Även denna idé kräver mycket kondition och dessutom snabb uppfattningsförmåga och bollskicklighet. När vi förra året försökte spela efter denna idé gick det alldeles för långsamt och motståndarna läste snabbt sönder oss, med känt resultat.

Jag förstår Rolles resonemang om att det krävs mer spets i anfallet, liksom på mittfältet om detta ska kunna fungera. Som jag ser det behöver vi minst två riktiga målskyttar i straffområdet (som kan göra 8-12 mål vardera) och minst en distansskytt av klass för att vi ska kunna nå målet, topp 4 i allsvenska och vinna svenska cupen.

Jag tror att både Ofere och Daniel Larsson har denna potential om de får rätt understöd. Får vi sedan spelare som Wilton Figueiredo och Miljan Mutavdzic, så är jag absolut optimistiskt att årets målsättningar kan uppnås.