MFF- Lyngby 1-0 -spelarkritik

Det var en kall men snöfattig lördagseftermiddag. Malmö FF skulle möte Lyngby i en träningsmatch på en av stadionplanerna och jag var på plats för första gången i år. För att värma mig lite innan matchen köpte jag en korv och en kopp kaffe. De hjälpte till en början.
Flera hundra andra MFF supportrar var också på plats och stämningen var god.

Till att börja med värmde också spelet. Halsti spelade högerback och var mycket bättre än vad jag väntat mig. Han är bollskicklig och brytningssäker. Ofta följde han också med upp i anfallet och bidrog till att skapa farligheter. Han gjorde sig spelbar och gav ett allmänt bra intryck. I andra halvlek, sjönk spelkvaliteten och där var Halsti inget undantag. Ändå ett klart plus och en av de bästa MFF-are för dagen.
En annan spelare som gjorde bra ifrån sig var Daniel Larsson, som genom sina löpningar ofta skapade chanser eller halvchanser. Han gjorde Malmös mål och hade bud på flera. När han får till sina avslut så kommer han att kunna bli lika bra och nyttig för laget som en gång Junior var. Om Larsson får utvecklas så finns det en stor potential i honom. Klart plus.
Edward Ofere gjorde också en bra första halvlek och dominerade delvis med sin tyngd och speluppfattning, vilket jag inte, för bara något år sedan, någonsin trodde skulle vara möjligt. Det fanns dock inget samspel mellan honom och Larsson, vilket kanske inte är så konstigt, men som är en utvecklingspotential inför framtiden.

Det som i övrigt gav ett gott intryck var inställningen i den första halvleken. MFF arbetade med hög press, man hjälpte varandra och man var taggade i varje närkamp. Lyngby hade inte mycket boll och MFF dominerade stort, utan att skapa riktigt heta målchanser förutom målet. I den andra halvleken tog Lyngby över mer och mer av spelet. De började vinna fler närkamper på mitten och satte Malmö under press. Då såg man också tydligt hur instabilt och stundtals virrigt våra mittbackar, Dixon och Gabriel spelade. Det är för mig svårt att förstå varför, mot ett danskt lag från deras division två. Förra säsongen gjorde de 14 allsvenska matcher tillsammans från start plus ett antal andra matcher. Att de inte förstår varandra bättre eller agerar med större pondus är för mig en gåta. Det är klart att Jonas Sandqvists målvaktsspel inte ger dem extra självförtroende, även om han gjorde några bra räddningar. Dessa blandades dock med ett minst lika stort antal tveksamheter. Här har RolleGren fortfarande någonting att arbeta med som måste bli bättre om vi ska kunna nå en topp fyra placering den här säsongen. Lyngby skapade många farligheter i andra halvlek och var värda en kvittering. Det blir minusbetyg för mittbackar och målvakt.

I övrigt får spelarna godkänt för första halvlek och underkänt för den andra. Det bestående intrycket är att ingen av spelarna på mitten verkar ”tänka. Det saknas någon som tar tag i taktpinnen, fördelar bollar och driver på. Detta förstärktes när Kruys byttes in istället för Daniel Andersson. Den stackaren sprang i cirklar som om han åkte karusell och verkade helt bortkommen. De få gånger han rörde bollen slog han en 3-4 meters passning, oftast bakåt eller i sidled. Intrycket är att han inte förstått någonting av MFFs spel efter ett drygt halvår i klubben. Jag förmodar att Kruys är en riktig besvikelse för tränarna och för de som köpt in honom.

Sammanfattningsvis ett inspirerat och kämpande MFF i första halvlek och ett mycket sämre i den andra halvleken. Slutresultatet 1-0 var smickrande för Malmö FF.

Själv var jag ändå glad att jag sett matchen, trots att det tog timmar innan jag tinade upp efteråt. Det finns ljusglimtar att hoppas vidare på och det är trots allt ungefär 6 veckor till den allsvenska premiären.